Första inlägget...

Pirrigt värre det här med blogg och sånt... Tänkte testa en stund för att se hur mycket tålamod jag har med dylika kontraptioner som smidits i Bill Gates kölvatten.

För övrigt så kan jag nämna hur helgen genomleds...

Inledde starkt med att färdas från jobbet på sundsvalls sjukhus i en snabb silverfärgad Vw Golf hemmahörande hos en trevlig kollega. Det hör ju inte till vanligheterna att färdas i lugn och ro när jag vanligen är inhyst i ett säte på Afganistan expressen a.k.a linje 201 som trafikerar sträckan Härnösand/Sundsvall på diverse okristligt tidiga & sena tidpunkter.
Vi hade nästan kommit till vår destination när en vildvätte framförandes en ford escort bestämde sig för att parkera sin automobil stående lite snett över hela E4:an i höjd med Frölandsbacken strax innan Härnösand. Till escortförarens försvar bör nämnas att det var halt som Helsingfors just denna dag. Hoppas han klarade sig utan skador.

Väl framme i den bittra lilla mannens boning så vankades Glögg och pepparkakor i sälskap av svärföräldrar, svåger samt diverse andra ingifta konstelationer, mycket trevligt. Jag somnade sött i soffan till det ljuva sorlet från Steven Segall filmen Nico i bakgrunden.

Lördag morgon....
Kung Bore den kanaljen hade bestämt att dagens första skälvande timmar skulle spenderas med att röja upp efter dennes förehavanden dagen innan. Snäll som han är, Bore tomten där så hade han passat på att göra stora isklumpar av det som en gång var fin Jenny Nyström-snö.
Jag slet som ett djur, svetten lackade... Jag svor... Frustrationen växte, men nej det blev inte vår på långa vägar hur mycket jag än önskade mig det. Jag greppade spaden och begav mig att trotsa den vidunderliga naturen. Om man ändå hade tålamod att vänta till våren på naturlig väg tar bort snön, vad mycket lättare livet skulle bli...