Julstress!!!

Julstress är ett helvete!

Det har alltid varit det... och det kommer alltid att vara det! Julklappar ska köpas, julmat ska lagas och julstämmning ska infinnas och fort ska det gå!

Jag tror att i i år har allafall tomten packat in nu och även han insett att man inte kan köpa, eller stressa fram lycka och frid.

Ibland är det bara att korka upp...

Dött kött är gött….

Stackars alla mer eller mindre militanta veganer & vegetarianer, de missar glädjen i att utan närmare eftertanke häva i sig mat som tidigare haft en puls!

Det var trevligt och myspys med jobbet igår med efterföljande besök till restaurang Grankotten. Valet & kvalet stod mellan gris eller fisk… Den bittra lilla mannen tycker att fiskar är gulligare än grisar så det kändes därför motiverat att sätta mina huggtänder i ett ryggstycke från en mindre lyckligt lottad gris. Att ackompanjera grisen fanns även på tallriken tre klyftor potatis, ett löv samt en mycket god svampsås innehållande svamp med odefinierbar art-tillhörighet.,en trevlig liten anrättning i den bittra lilla mannens tycke. Med kaffet följde en efterrätts-buffé av rang. Choklad, marsipan, frukt, bär och allt däremellan bjöds i stora lass, mycket gott och mättande. Det vegetariska alternativet på tillställningen bestod av quorn-filé, potäter med svampsås.

Efter middagen bar det åter till nordens Aten i sällskap med kollegor vilka förvärvsarbetar däri. Färden var tystlåten då samtliga passagerare hade hamnat i en slags sockerkoma pga. Efterrättsbuffén.

Jag kommer att fortsätta äta dött kött även om alternativen finns att tillgå. Kon, grisen fisken eller uttern har trots allt dött i onödan om man inte äter upp den…

Bitter och bitter…. Egentligen så är jag inte speciellt bitter, men ibland tar man i lite extra för att få effekt antar jag. Ta Robert Gustavssons imitation av Tony Rickardsson som exempel, säg ja ä´ inte bitter till vilken debil svensk som helst och det kommer att kopplas till Rickardsson. Ordet bitter har en enorm genomslagskraft och har en outforskad potential i olika sammanhang. Bitter kan berusa och på så sätt tillföra glädje och en viss respit från vardagen till den veklighetsbehövande människan. Bitter kan kittla våra smaklökar och dansa rumba i vårt svalg. Innebörden och användningsområdet är stort, men den största klienten till ordet är känslan bitter.

Nattugglan var ett Internetfenomen för ett par år sedan, hon trodde sig säkert vara arg och bitter, omvärlden såg henne som psykiskt störd, jag såg henne som uttråkad.
Nattugglan
Frågan man ibland måste ställa sig är jag bitter eller har jag bara för lite att göra???

Vaknade i morse med en ilsket pipande mobil som min revelj för att ånyo klammra mig fast i getskägget på afganistanexpressen. I ett töcken stapplade jag mig ur sängen för att tyst som en lämmel ta mig ur huset utan att väcka barn och vredga Xantippa.

Kall och ogästvänlig fann jag hallen & resten av den bittra lilla mannens boning, varvid en trevligt sprakande björkveds brasa anlades den öppna spisen. Sakta smög jag mig ur huset, nöjd över morgonens insats och tänkte att Xantippa säkerligen kommer att uppskatta den hemtrevliga värme som numera spred sig i husets alla rum.

Jag halkade till.... svor.... det var halt, kallt & tidigt därute. Förbannelsen spreds när jag fick snö i min sko i ett försök att ta mig till busshållplatsen med livhanken i behåll. I mitt stilla sinne passade jag på att tacka Härnösands Kommun för att de har undvikit att sanda väjen jag lunka fram denna morgontimma. Kanske skulle man köpa en spark?

Men då kan man säkerligen ge sig faan på att det blir sandat som i Sahara.

Broddar kanske är ett alternativ?

Problemet då blir ju att man som genom ett trollslag plötsligt blir 30 år äldre med allt vad det innebär. Bingo, bussresor, PRO, skratta åt Stefan & Krister, nä fy Fagerlund. Inte än!!!

Brodd & sparkplanerna får allt läggas i träda ett tag till, biverkningarna kostar mer än vad det är värt. Kanske gäller det många saker i kring oss egentligen, the cure is worse than the disease sa den där pudelrockaren Bon Jovi en gång i tiden (förkastlig musiker för övrigt) och kanske hade han lite rätt.

Jag vet i allafall att Xantippa och c:o har det gött där hemma i värmen medan jag trippande försöker ta mig till jobbet med caput femuris intakt.

Jag hann med bussen med flera hundradelar tillgodo och känner mig altruistiskt nöjd, väderleken till trots.

Bättre att vara ute på hal is & ha det glatt än att gå i lera och sörja.

... i gasen!

Aj aj aj! andra inlägget samma dag. Verkar som den bittra lilla mannen har hittat ett trevligt litet forum att uttrycka sin bitterhet på...

Ja, ja, dream team på aftonbladet... Attans vad svårt det är att hitta MoDo spelare som inte för tillfället spelar i ett korpenlag med ambition att någon gång i en avlägsen framtid spela i paralympics. Blev åter igen drabbad av den inte alltför bekommande titeln "Månadens loser" och köpte en svettig chokladmazarin till grabbarna som det gick bättre för.

Jeff Ulmer borde börja spela som den frälsare han var tänkt att vara snart, annars kan han lika gärna spela för klockmakarna RESTEN AV SITT LIV!!! Nä, nu lät jag lite bitter kanske, men vad faan, SM-Guld 2007, under strecket 2008... Tragiskt!

Första inlägget...

Pirrigt värre det här med blogg och sånt... Tänkte testa en stund för att se hur mycket tålamod jag har med dylika kontraptioner som smidits i Bill Gates kölvatten.

För övrigt så kan jag nämna hur helgen genomleds...

Inledde starkt med att färdas från jobbet på sundsvalls sjukhus i en snabb silverfärgad Vw Golf hemmahörande hos en trevlig kollega. Det hör ju inte till vanligheterna att färdas i lugn och ro när jag vanligen är inhyst i ett säte på Afganistan expressen a.k.a linje 201 som trafikerar sträckan Härnösand/Sundsvall på diverse okristligt tidiga & sena tidpunkter.
Vi hade nästan kommit till vår destination när en vildvätte framförandes en ford escort bestämde sig för att parkera sin automobil stående lite snett över hela E4:an i höjd med Frölandsbacken strax innan Härnösand. Till escortförarens försvar bör nämnas att det var halt som Helsingfors just denna dag. Hoppas han klarade sig utan skador.

Väl framme i den bittra lilla mannens boning så vankades Glögg och pepparkakor i sälskap av svärföräldrar, svåger samt diverse andra ingifta konstelationer, mycket trevligt. Jag somnade sött i soffan till det ljuva sorlet från Steven Segall filmen Nico i bakgrunden.

Lördag morgon....
Kung Bore den kanaljen hade bestämt att dagens första skälvande timmar skulle spenderas med att röja upp efter dennes förehavanden dagen innan. Snäll som han är, Bore tomten där så hade han passat på att göra stora isklumpar av det som en gång var fin Jenny Nyström-snö.
Jag slet som ett djur, svetten lackade... Jag svor... Frustrationen växte, men nej det blev inte vår på långa vägar hur mycket jag än önskade mig det. Jag greppade spaden och begav mig att trotsa den vidunderliga naturen. Om man ändå hade tålamod att vänta till våren på naturlig väg tar bort snön, vad mycket lättare livet skulle bli...