Satan i gatan!

Fröken Magio förmedlar känslor & tankar hennes ringa ålder & livserfarenhet omöjligt kan ha gett henne insyn i. Inga tvivel rår över att musiken är bra och kommersiellt framgångsrik, men stop the presses!!! Flickebarnet får ju inte ens se alla filmer som visas på bio, så hur i hela Hälsingland kan hon offentligt uttrycka orden 'jag glömmer aldrig bort vad du gjort'?
Glömska är absolut livsnödvändigt och vi människor behöver glömma och gå vidare för att inte ackumulera en ocean av sorg, bitterhet och annan svart klibbig 'känslor-smörja'.

Så Veronica ...

Håll käften & återkom när du har levt det riktiga livet ett tag.

Mea Culpa

Barnen i centrum?

Mina barn kommer för all framtid att vara mitt zenit, mitt centrum och mitt fokus.
Jag tänker alltid att mina barn kommer först, jag ser till att dom får en så bra vardag som möjligt, en så ljus framtid som möjligt är.

Dom får mitt allt.

Jag värnar om dom, vill dom väl, skyddar dom från det 'fula' i världen. Skor dom för framtiden efter bästa förmåga, får dom att växa upp till att vara starka, friska & trygga människor.
Ibland bråkar vi, ofta kramas vi. Vi skrattar, gråter, tröstar & funderar tillsammans.

Vi fungerar tillsammans. Jag vill väl i alla tillfällen & jag tror att jag duger. Att jag gör 'rätt'.

Nu har jag tappat halva tiden av mina barns uppväxt, jag kan inte skydda dom jämt. Trösta dom alltid. Värna om dom jämt.
Så ville jag inte att det skulle bli. Jag skaffade inte barn för att vara utan dom, jag vill ha dom i mitt liv hela tiden.

Hade jag kunnat göra på annat sätt? Hade jag kunnat undvika att tappa halva mina barns uppväxt?
Svar: ja, men till vilket pris?

Jag kan inte alltid svara på mina barns frågor om varför mamma & pappa inte bor tillsammans. Jag vill dom inget ont, därför svarar jag helt kort: 'Det är bara så.'. Svaret på frågan skulle göra mina barn ont & jag vill dom inte ont.

Allt jag kan hoppas är att barnen har det så bra det bara är möjligt under 'min' tid. Under andra halvan kan jag bara hoppas.



Förlåt.

Location:Södra Vägen,Härnösand,Sverige

Mod är något vi människor högvördar och applåderar för oss själva titt som tätt, varför?

Under gårdagen beskådades filmen 300 i den bittra lilla mannens boning. En episk saga om hur 300 "modiga" män trotsade en oövervinnelig fiende för att dö en "vacker död" för en "värdig" fiende.

I call BULLSHIT!!!

Vad fasen är modigt i att torska rejält? Det är bara dumt och onödigt ju. Inget annat...

Att vara modig på det sättet är enbart ett sätt som ledare & personer med makt kan spela an på för att få pöbeln att gå deras ärenden. Att använda människans fåfänga i eget syfte må vara ett kraftigt och effektivt verktyg, men det är ytterst fegt.

Så vad vill jag ha sagt med detta?
Som vanligt, ingenting, bara en observation av hur lika människan är med fåren, men tror att vi är mer lika vargen...

Sträva efter individualism, men var ödmjuk inför vårt flockbeteende.

Location:Mod/högmod

Knock, knock

Du kan få mig att le. Du kan få mig att skratta. Du kan få mig att grina. Du kan få mig att skaka av ilska för att sekunden senare få mig att släppa alla försvar och alla skyddsmekamismer för bara uppleva din värme, humor & glädje.
Du kan få mig varm, du kan få mig kall, du kan få mig att känna allt...
Din gåva till mig kan ej betalas i skuld eller ting, peng eller check. Den kan bara upplevas, insupas och behandlas med respekt.
Jag kan bara hoppas att mitt beroende inte utnyttjas & förfulas.

Jag kan bara hoppa & hoppas.

John

There are no unlockable doors
There are no unwinnable wars
There are now unrightable wrongs or unsingable songs

There are no unbeatable odds
There are no believable Gods
There re no unnameable names,
Shall I say it again?

There are no impossible dreams
There are no invisible seams
Each night when the day is through,
I don't ask much
I just want you

There are no uncriminal crimes
There are no unrhymable rhymes
There are no identical twins or forgivable sins

There are no incurable ills
There are no unkillable thrills
One thing and you know it's true,
I don't ask much
I just want you

I'm sick and tired of bein' sick and tired
I used to go to bed so high and wired

There are no unachievable goals
There are no unsaveable souls
No legitimate kings or queens,
Do you know what I mean?

There are no indisputable truths
And there ain't no fountain of youth
Each night when the day is through

I don't ask much
I just want

You...

Right here, right now!

Varför gör vi livet så komplicerat? Varför ska vi envisas med att strukturera, analysera & definiera allt? Var kommer vårt struktur
& förklarings behov ifrån?

Den bittra lilla mannen beskådade under gårdagen filmen "Hur många lingon finns det i världen?". Så tydligt som Vanja Lundberg (eller vad hon nu heter) visade detta struktur fenomen fick mig att tänka till.
Varför inte bara låta världen snurra vidare & helt enkelt bara snurra med?

Varför har vi så svårt att låta saker & ting ha sin stilla gång? Vi kan inte påverka jordens rotation kring sin axel, månens färd över himlavalvet, själva tiden & annat grejs. Detta kan vi kognitivt se och anpassa oss till, kan vi inte helt sonika göra detsamma med triviala ting. Släppa kontrollen och bara vara dom vi är. Sluta krysta fram en vardag som vi inte kan påverka iallafall, sluta lura oss själva & bara hänge oss till nuet.

42

Linda Sundblad sa det bäst! "We Can learn how to fly, we Can climb every mountain in the World! We Can swim every ocean. Ill be here by your side all the time, doing absoluteley nothing."
Förbannat smart uttryckt tycker jag, förbannat genomtänkt & raffinerat också!

Man kan göra allt, bara man inget gör!

Forcering, vilja, måsten & förväntningar hindrar & försvårar, "keep calm, and carry-on". Om man inget gör annat än att slappnar av har omvärlden inget annat val än att anpassa sig till dig. Vi kan göra allt, bara vi inget gör. Ganska förlösande tanke, eller hur?

Jag undviker naturligtvis nästa strof i texten för om den följer med så faller hela tanken och texten blir en äcklig Bert Karlsson slagdänga om underkastelse och hängivelse & sådant beteende är sedan långt tillbaka testat & förkastat.

Freedom & the persuit of happyness är nog så enkelt. Ge upp, slappna av. Lugn, det löser sig. Tror fanken att Arthur Dent hade rätt. "Den yttersta frågan om livet, universum och allting med svaret 42" håller fortfarande.

Location:Frideborgsgatan,Härnösand,Sverige

I röd ringhalva, med ett...

...professionellt score på 100.000 mot 0, med 50.000 vinster genom knockout. Den odisputerade mästaren LOOOOGIKEN!!!!

Och i blå hörna, utmanaren, debuterandes i professionellt sammanhang med 0 vinster & 0 förluster. KÄÄÄNSLAAAAN!!!!

Känslan går in i matchen hårt, direkt och utan fruktan med sitt kraftigaste vapen i sin arsenal, en kort uppercut mot levern.

Logiken tappar fotfästet & stapplar mot repen, desperat kämpandes för skydda sig.

Känslan drar fördel av föregående träff & riktar en lång krok mot Känslans tinning vilket skickar en stötvåg av smärta genom Logikens hjärna & tillfälligt tappar Logiken sin guard. Känslan tar tillfället i akt och laddar med full kraft en rak höger mot käken, övertygad om att denna barrage av attacker har knäckt Logiken vilken handlöst faller mot mattan.

"publiken drar efter andan".

Känslan höjer sina handskar mot skyn efter nedslagningen som ingen motståndare kan resa sig efter.

"Domaren räknar: 1-2-3-4"

Logiken börjar röra sig...

"-5"

Reser sig till knäna...

"-6"

...Hämtar andran.

"-7"

Kommer upp till stående.

Känslan är förbluffad. Hur är detta möjligt?

"domaren gnuggar läder och kontrollerar logikens medvetande".

Logikens fattning är återfunnen, andningen blir djup och kontrollerad. Signalen ljuder och matchen startar på nytt.

Logiken nyser ljudligt och skickar känslan flygandes genom luften av tryckvågen och faller in i en medvetslöhet.

"1-2-3-4-5-6-7-8-9-10...KO!!!"

Segrare & fortfarande obesegrad mästare... LOGIKEEEEEN!!!!

(As always)

Location:Frideborgsgatan,Härnösand,Sverige

Stamtillhörighet

Att skiljas från sin partner är långtifrån en angenäm upplevelse, något önskvärt är det heller inte. Men det är ibland oundvikligt & går inte att förhindra. Olika individer påverkas säkerligen på olika sätt, men att skiljas från sin lilla stam gör ont...

Nödvändigheten att slå ner bopålarna och i ett partnerskap för att gemensamt bygga en union ligger delvis i vår mer primala bakgrund (Kalle Darwins tanke om det naturliga urvalet). Det är nog oxå viktigt att ha en tillhörighet, att ha en roll, ett ansvar & en nära vän som man kan dela de räkmackor & skitpuckar som livet serverar oss.
Behovet är mångfacetterat, djupbottnat & skulle troligtvis behöva några hyllkilometer av text för att förklaras. Hur som hellst, vi har våra anledningar till att stadga oss.
Hur kommer det då sig att skilsmässor är så vanligt förekommande då äktenskapet har fått en så eftersträvansvärd status i vårt samhälle?
Vad är det man saknar efter en skilsmässa?

Är det den matchande möbelserien från IKEA?
Svar: Nej, sån dynga fixar man på annat sätt.

Är det regelbundet liggande?
Svar: Nej, liggandet blir mer och mer monotont för att slutligen bli ganska ointressant. Det är mycket trevligare att ligga oregelbundet.

Är det stabiliteten & tilliten i att ha en partner?
Svar: Delvis, men i och med att stabiliteten och tilliten är en fabrikation så är det en lögn = värdelöst.

Så varför är det då jobbigt & gör så ont?
Svar: Det är självförnekande att anförtro någon annan människa ansvaret över den egna lyckan. Det är ansvarslöst och naivt och kan bara resultera i besvikelse.

Så hur kan det komma sig att den bittra lilla mannen så gärna vill leva i tvåsamhet trots denna insikt?

Jag tror att det mycket handlar om tilltro till mänskligheten & att trots den besvikelse som min skiljsmässa medförde så är jag inte berädd på att ge upp hoppet om att hitta rätt person någonstans därute. Någon som vill & kan vara mitt yang, min motpol som balanserar upp min tillvaro. Jag vet att den människan finns därute, hoppas jag uppmärksammar denne om våra vägar korsas & att känslan är delad av denne.

Det kan inte vara omöjligt, det ska hända. Det är mitt mål i allafall. Find Yang or die trying!

Hur ska jag då göra detta?
Svar: Ingen aning, men jag ska prova de möjligheter som uppstår. Trots att jag riskerar ytterligare besvikelser.

Känner man egentligen sig själv?

Hur god självinsiktsfullt besitter man egentligen? Kan man lita på sig själv? Vem är man?

Ju äldre man blir, desto mer vet man kan kan man alltid intala sig själv. Man lär sig mer med åren och man samlar på sig erfarenheter under tidens gång, så det är nog logiskt på ett sätt. Men hur kan man säga att man "vet" rätt?

Man trodde länge och väl att jorden var platt som en pannkaka & om man färdades länge nog i en given riktning så skulle man slutligen komma till "kanten". Sedan kom plötsligt en aristokratisk "messersmidt" ;) & "bevisade" motsatsen. Upptäckten förändrade allt och innebar nya handelsleder etc. Bara positivt kan man tänka. Absolut INTE säger den bittra lilla mannen!
Historien talar nämnligen inte mycket om de drivor av döda förståsigpåare som kantade Europas vägkanter till följd av "upptäckten". Folk och fä hade byggt upp hela sin världsbild baserat på tillgängliga "fakta" och när denna fundamentala "vetskap" förändrades så pallade folket inte med att få sin världsbild krossad. Det är nog inte allas förmåga att kunna omvärdera fakta. Det är nog faktiskt ganska unikt att göra det. Många må säga att man ändrar sig lätt om man har fel, men det är en naiv tanke som oftast inte stämmer. Man kan ändra klädstil, musiksmak, och kroppsform med ganska litet motstånd från egot, men att jämställa det med att ändra på en av livets "stöttepelare" är inte relevant. Det är som att jämställa ett korp-lag med ett elitserie-lag. Att ifrågasätta "sanningar" och se vad "sanningarna" står pall för är ett sätt, men inte så vettigt alla gånger. Sanningen/övertygelsen/känslan riskerar att krackelera under ifrågasättandet och bevisa att hela rasket är en illusion, vill man verkligen det? Cypher i the Martix sa; "ignorance is bliss" och det stämmer. Men vem fasen vill vara ett ignoramus?

Utgå från att inget stämmer & att du inget vet då blir du heller aldrig besviken utan ständigt glatt överaskad oavsett vad som händer.

SWEET!!!

Vad är vad?

En trevlig man i kaftan ställde för längesedan en fråga: "vem kan man tro på, tro på tro på när allt är så här?". För mig är svaret enkelt, tro på vem fasen du vill! Du kommer ändå aldrig att veta om det är "rätt".
En mycket mer intressant frågeställning är snarare "vad vill du?"

Låt mig utveckla tanken lite mer.
"Tro" i organiserad form eller högst personlig, handlar i grund och botten om självbedrägeri, självbedrägeri av bekvämlighet till och med.
Att "tro" är att gissa för att sedan med en idiots envishet vägra medge att gissningen var felaktig trots en överväldigande bevisbörda som påpekar "trons" motsats.
Viljan att "tro" är stark i människan & öppnar dörren för självbedrägeri. Det gör oss sårbara och inkräktar på vår integritet, så varför inte lägga ner vårt självbedrägeri?

Jag är övertygad om att det ligger i den mänskliga naturen att förskjuta det egna ansvaret och vår inneboende möjlighet att påverka, till en andra part. Här kommer "bekvämligheten" in i bilden. Det är fegt och nesligt att skylla ifrån sig på annan eller annat, men det är bekvämt. Då människan i grunden är lat så väljer vi alltför ofta denna väg att vandra.

Jag vill vara tydlig i budskapet att jag är människa, ergo gör även jag som mina artfränder och "tror". Min vilja är dock att påverka detta. Jag vill inte lura mig själv (eller andra för den delen) men den näst intill reflexmässiga reaktion vi alla delar, behovet av att härhöra vårt eget tillkortakommande till en opåverkansbar "tro" & därigenom själva inte ansvara över vårt öde är otroligt stark. Men det är långt ifrån lätt & jag är en lång väg ifrån att kunna detta. Men det är vad jag vill.

Jag vet vad jag vill. Jag KAN inte ännu, men jag lär mig mer & mer.

Jag vill sluta tro...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Frideborgsgatan,Härnösand,Sverige

Sweet insomnia

Ser man på, med rätt motivation är inget omöjligt. Den bittra lilla mannen rider igen!
Om mitt bloggande ska benämnas med ett sammanfattande ord så är förmodligen "sporadiskt" närmast i innebörd, men samtidigt är det även årets understatements.
Nåväl, nog om detta. Jag tänkte göra ett upplivningsförsök av bloggen & får hoppas att det faller väl ut. Löften har jag lärt mig är farliga saker så ett sådant tänker jag inte lämna. Däremot så är min intention att göra hjärt/lungräddning och hoppas på att göra det bästa av mitt försök.
Jag beväpnar mig med en käck Iphone-app och rider mot solnedgången.

Så vad är det som gör att människor ändrar sig? Ger upp? Lägger ner?
Spelar tiden, ödet eller rent av utvecklingen en roll? Eller handlar det om rädsla?

För att försöka räta ut något eller kanske rentav några frågetecken så vill jag dra paralleller mellan livets svängningar och mitt bloggande:
Den bittra lilla mannen steg ur askan i samband med en ombyggnation i den stora bruna idyllen (i folkmun även känt som Sundsvalls sjukhus, närmare bestämt avd:17b). Vilket födde ett behov av att formulera tankar, minnen & trams. Behovet var svårdefinierbart men det kändes rätt där och då.
Nu har mycket vatten flutit under många broar och nu igen så behöver jag kalla på den bittra lilla mannens tjänster. Situationen är förändrad men behovet att uttrycka mig kvarstår.

Två jobb, två längre utbildningar och en skilsmässa senare händer det plötsligt. Jag kastar mig ut i det okända ånyo, blundar & hoppas på det bästa. Jag är i grunden densamme som initierade bloggen, möjligen lite äldre & förhoppningsvis lite visare. Men i grunden densamme.

Bloggen lades på is, delvis av oro över att arbetsgivaren inte skulle uppskatta min kreativitet, delvis för att annat prioriterades och delvis för att livssituationen förändrades. Det må låta bittert, men såhär i efterhand så kom det gott ur situationen trots allt. Tillexempel så kan jag vid sidan av att titulera mig som sjukgymnast även tituleras, lymfterapeut och ergonom. Det hade inte hänt om bloggen hade haft högsta prioritet. eller som flickorna från Robertsfors (Sahara Hotnights) så träffsäkert uttryckte det "What if leaving is a loving thing?".

Bloggen då?

Hur kände sig den? Den blev lämnad, övergiven och illa behandlad. Säkerligen så fick bloggens självkänsla en rejäl törn och var ledsen & uppgiven.

Förlåt.....det är allt jag kan säga. Förlåt för att min rädsla, de ändrade förutsättningarna & utvecklingen gjorde att jag gav upp....förlåt.

Den bittra lilla mannens boning ska vara en oas i min vardag där funktionen ska vara en pseudo-transparent dagbok, fylld av glädje, livslust & framförallt hopp. De viktiga sakerna helt enkelt! Jag har sörjt, oroat & kämpat färdigt, nu börjar livet, det riktiga livet. Jag har köpt min biljett, nu börjar resan.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Brännavägen,Härnösand,Sverige